Besittningsskydd ger arrendatorn rätt att fortsätta arrendet även om jordägaren vill säga upp avtalet. Skyddet varierar beroende på arrendetyp, och det förutsätter att avtalet verkligen är ett arrende: en jakträttsupplåtelse, i vardagsspråk kallad jaktarrende, saknar besittningsskydd helt, vilket vi förklarar i genomgången av varför jaktarrende inte är arrende.
Direkt besittningsskydd
Vid gårdsarrende (där bostad ingår) har arrendatorn direkt besittningsskydd. Det betyder att jordägaren måste ha godtagbara skäl för att säga upp arrendet.
Godtagbara skäl kan vara:
- Arrendatorn sköter inte marken
- Arrendatorn betalar inte avgiften
- Jordägaren behöver marken för egen drift
- Marken ska användas för annat ändamål (t.ex. exploatering)
Indirekt besittningsskydd
Begreppet indirekt besittningsskydd hör hemma vid anläggningsarrende, alltså mark som arrenderas för en byggnad i näringsverksamhet. Arrendatorn kan inte tvinga fram en förlängning, men har enligt 11 kap. 5 § jordabalken rätt till ersättning om jordägaren vägrar förlänga utan godtagbart skäl eller kräver oskäliga villkor. Hur det fungerar i praktiken, och varför lägenhetsarrende helt saknar besittningsskydd, förklarar vi i genomgången av anläggningsarrende och lägenhetsarrende.
Vid sidoarrende av jordbruksmark (enbart mark, utan bostad) är läget ett annat än många tror: avtal på högst ett år saknar rätt till förlängning enligt 9 kap. 7 § jordabalken, medan längre sidoarrenden omfattas av det direkta besittningsskyddet.
Arrendenämnden
Tvister om besittningsskydd avgörs av arrendenämnden. Nämnden kan pröva om jordägarens skäl för uppsägning är tillräckliga och om villkoren för fortsatt arrende är skäliga. Vem som måste driva frågan dit, och inom vilken tid, skiljer sig mellan arrendeformerna. Vi går igenom hur en sådan tvist går till hos arrendenämnden och vad som händer om fristen missas.