Den som vill arrendera skogsmark i Sverige möter ingen enskild lag för just skogarrende. Istället styrs reglerna av ändamålet med nyttjandet. Beroende på om marken ska användas för jakt, avverkning eller rekreation tillämpas olika typer av nyttjanderättsavtal enligt jordabalken. Ett tydligt, skriftligt avtal är avgörande för både markägare och arrendator.
Att upplåta eller nyttja skogsmark regleras inte under en egen juridisk kategori, till skillnad från exempelvis jordbruks- eller bostadsarrende. Den avgörande faktorn för vilket avtal som ska användas är syftet med arrendet. I de flesta fall där skogsmark upplåts utan koppling till jordbruk eller bostad faller avtalet under bestämmelserna för lägenhetsarrende eller som en specifik, partiell nyttjanderätt. All central lagstiftning återfinns i jordabalken.
Lägenhetsarrende vanligaste formen
När en upplåtelse av mark inte uppfyller de specifika kraven för att klassas som jordbruks-, bostads- eller anläggningsarrende, definieras det som ett lägenhetsarrende. Detta är den vanligaste avtalsformen för den som vill arrendera skog för exempelvis rekreation eller för att säkerställa att ett närliggande skogsområde inte avverkas.
Denna arrendeform präglas av en förhållandevis stor avtalsfrihet, vilket ger parterna möjlighet att själva utforma många av villkoren. Till skillnad från andra arrendeformer saknar lägenhetsarrendatorn besittningsskydd, vilket innebär att det inte finns någon automatisk rätt att få avtalet förlängt när avtalstiden löper ut. Ett skriftligt avtal rekommenderas starkt för att undvika framtida tvister.
Särskilda avtal för jakt och avverkning
Om syftet med upplåtelsen är att fälla träd handlar det om en upplåtelse av avverkningsrätt. Detta är en specifik form av nyttjanderätt där det i avtalet noggrant måste specificeras vilken skog som får avverkas, under vilken tidsperiod och till vilken ersättning.
En annan vanlig nyttjanderätt är jaktarrende, där jakträtten på en fastighet upplåts mot ersättning. Jakträtten tillhör fastighetsägaren, som även med ett jaktarrende behåller ansvaret för viltvården. Avtalet bör tydligt reglera vilka viltarter som omfattas, jaktområdets gränser och arrendetidens längd. Ersättningen beräknas ofta per hektar.
Naturvårdsavtal för att bevara värden
Markägare kan även teckna ett naturvårdsavtal med staten, via Skogsstyrelsen eller en länsstyrelse, eller med en kommun. Detta är ett civilrättsligt avtal som syftar till att bevara och utveckla naturvärden i ett område. Markägaren får ekonomisk ersättning för de inskränkningar i brukandet som avtalet medför. Dessa avtal löper på bestämd tid, vanligtvis upp till 50 år, och kan skrivas in i fastighetsregistret för ett starkare skydd vid en eventuell försäljning av fastigheten.
Vikten av ett tydligt avtal
Oavsett vilken typ av upplåtelse som är aktuell är ett detaljerat och skriftligt avtal avgörande. För att skapa en trygg och förutsägbar överenskommelse bör följande punkter alltid regleras:
- Parter: Tydlig identifiering av jordägare och nyttjanderättshavare.
- Område: En detaljerad beskrivning av markområdet, med fördel kompletterad med en karta.
- Ändamål: En precisering av vad marken får användas till.
- Rättigheter och skyldigheter: Specificera rätten att fälla träd, bygga anläggningar samt underhållsansvar.
- Avgift: Storlek på ersättningen samt när och hur den ska betalas.
- Avtalstid och uppsägning: Avtalets löptid och villkoren för uppsägning från båda parter.
- Överlåtelse: Regler för om arrendatorn får överlåta avtalet, vilket i regel kräver jordägarens samtycke.